Funderingar om privatekonomi

Mars slutade med en liten nedgång för min lilla aktieportfölj. Minus 0,36 procent blev det till slut, efter att den hämtat sig mot slutet. Det torde dröja innan fler köp görs. Just nu ligger fokus på annat.

Mars blev en sån, med diverse extra utgifter: - ett svindyrt restaurangbesök på nya innekrogen - kvarskatt - nya vandringskängor - ny jacka - bilskatt Vilket summerar till extrautgifter om ca 7500 kr den här månaden. April kommer också att bli en dyr månad, med en extrautgift om ca 5000 kr för nya sommardäck till bilen. Och såna utgifter kommer för mig alltid som en överraskning.

Försöker få någon slags rätsida på hur jag ska förhålla mig till sparandet kommande kvartal. Mot bakgrund då av utvecklingen under Q1. Det egentliga sparandet har under perioden uppgått till 3 * 6,3 tkr = 18,9 tkr. Och utöver det har hittills 8 tkr stannat kvar på mina konsumtionskonton. Så sparslanten hittills i år uppgår till ca 27 tkr. Till det ska läggas värdeförändringarna, som trots den senaste månadens kräftgång tillsammans ser ut att landa på en uppgång kring 21 tkr under året. Eftersom jag börjat se på marknadsutvecklingen med en viss grad av misstänksamhet har jag under månaden sorterat om bland tillgångarna. Andelen ränteplaceringar har kraftigt ökats. Aktiefonder och aktier har sålts av. Inte helt, men rätt ordentligt.  Syftet är såklart att minska risken i Min Egen Fond. Dels genom att sprida slantarna över tillgångsslag, dels genom att hålla undan slantar från aktiemarknaderna. (Men helt konsekvent är jag inte. Några smärre fondköp ska göras i morgon, för att

Fall, kanske. Läser nyheter: - marknaderna i USA lär ha sjunkit på oro inför sjukförsäkringsbeslutet - av sjukförsäkringsförändringen blev det inget - Trump anklagar sina motståndare för att vara just motståndare - det kan bli knepigt för Trump att transportera skattesänkningar, infrastruktursatsningar och försvarsutgifter genom kongressen - marknaderna står och väger Jahaja. Men snart är det sommar.

Jag roar mig med att följa några sajter och tidningar som följer och kommenterar börsutvecklingen, men kan ärligt säga att jag förhåller mig synnerligen tvivlande till de förklaringar som i sådana publikationer ges till kursrörelser av det ena eller andra slaget. De har nämligen en tendens att spreta litet. Minst sagt. Idag är den tongivande rubriken "Trumpfall på börsen", i morse trumpetades "Trumptvivel sänker Asienbörser" ut. Men för bara två dagar sedan kunde man läsa "Lugn och trygg börsuppgång". Och brödtexten i den artikeln inleddes med "De flesta av världens börser fortsätter oförtrutet sin resa uppåt". Numera lägger jag ingen som helst vikt vad "analytiker" och "börskommentatorer" skriver. Särskilt inte när de försöker tolka och förklara skeenden efter det att de har hänt. Deras "prognoser" om framtiden betraktar jag som av noll och intet sakligt värde. Varför läsa? För nöjes skull. Som ren under

Tillvarons osäkerheter tränger sig på och jag har under någon vecka kommit att omvärdera sättet jag bygger Min Egen Fond. Det finns flera skäl till att jag har ändrat mig, men ett kluster av sådana skäl är att jag nyligen läst Lurad av slumpen, Den Svarta Svanen och  Antifragilitet av Nassim Nicholas Taleb. Sålunda inspirerad har slutsatsen blivit att jag velat minska risknivån i MEF och styra risktagandet till höggradigt sådant med en mycket begränsad del av de pengar jag har där. Metoden för att åstadkomma vad jag vill är att växla över en betydande del av fondinnehavet till räntefonder, fortsätta att diversifiera aktiefonderna geografiskt och mellan branscher samt lära mig dribbla med vissa typer av derivat och hävstångsprodukter. På sikt kommer jag att ge mig på optioner, men dit är det en bit kvar. Tillsvidare leker jag en stund med mini futures. Det gick bra när jag i liten skala lekte med sådana kring guld, så jag har viss erfarenhet. Men nu används de i annat syfte. Ett a

Det finns saker och ting här i världen som aldrig upphör att fascinera. Och för mig ingår bland dessa tillvarons probabilistiska natur. Diagrammet nedan är ett exempel. Det visar hur OMX30 har utvecklats månadsvis (y-axeln), givet att man vet hur OMX gick månaden innan (x-axeln). Den inringade punkten är då ett exempel på ett tillfälle när indexet först steg med 12,5 % en månad för att nästa månad stiga med ytterligare 15 %. Diagrammet bygger på data över OMX30:s månadsvisa förändringar från januari 2000 till februari 2017. Men - som synes - man är inte särskilt mycket hjälpt av att veta hur indexet har gått en månad för att avgöra hur det kommer att gå nästa månad. Träffbilden är litet splittrad, om man så säger. Det kan man tänka på nästa gång man läser en journalists förklaringar till varför det har gått som det har gått en viss månad och densammes utlåtanden över hur det (troligen) kommer att gå nästa månad och varför. Det mesta är brus.

Bilstackarn måste tvättas. Värsta tvätten vald, för 299 kr. Resten av dagen kommer att ägnas Markovkedjor, Monte Carlo-metoder och annat skoj.

På den här sidan tangenterna börjar misstänksamheten mot världens utveckling tillta. Och det gäller naturligtvis även sådant som styr värdeutvecklingen för de tillgångar man har. Följande lösryckta faktabitar hör till det man nu funderar över: - sedan den 1/1 2000 har OMX30 gått ner med mer än 10 % under en kalendermånad ungefär en gång var 17:e månad och upp med mer än 10 % ungefär en gång var 26:e månad - under samma tidsperiod har NASDAQ100 gått ner med mer än 10 % under en kalendermånad ungefär en gång var 12:e månad och upp med mer än 10 % ungefär en gång var 15:e månad - under samma tidsperiod har S&P500 gått ner med mer än 10 % under en kalendermånad ungefär en gång var 67:e månad och upp med mer än 10 % en gång var 200:e månad Händelserna har naturligtvis inte inträffat med regelbundenhet, utan tämligen oväntat. Men de har hänt.